Database/Spc/Omeprazol STADA 20 mg gastro-resistant capsule hard

Omeprazol STADA 20 mg gastro-resistant capsule hard

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Omeprazol STADA 20 mg enterokapsel, hård

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

1 enterokapsel innehåller 20 mg omeprazol. För fullständig förteckning över hjälpämnen se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Enterokapsel, hård

Vita kapslar märkta ”OM 20” innehållande vita till svagt beiga runda korn.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Duodenalsår Benigna ventrikelsår Refluxesofagit Svår refluxesofagit hos barn över 2 år Profylaktisk behandling av refluxesofagit Zollinger-Ellisons syndrom Behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår Profylaktisk behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår Symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom I kombination med antibiotika för eradikering av Helicobacter pylori hos patienter med peptiska sår orsakade av Helicobacter pylori (se avsnitt 4.2)

4.2 Dosering och administreringssätt

Duodenalsår Vanlig dos är 20 mg en gång dagligen under 2-4 veckor.

Benigna ventrikelsår Vanlig dos är 20 mg en gång dagligen under 4 -8 veckor.

Refluxesofagit Vanlig dos är 20 mg en gång dagligen under 4-8 veckor.

Notera att duodenalsår, benigna ventrikelsår och refluxesofagit i enstaka fall kan behandlas med 40 mg omeprazol en gång dagligen.

Duodenalsår och benigna ventrikelsår ska endast behandlas med omeprazol i monoterapi om eradikering inte är indicerat.

Barn över 2 år med svår refluxesofagit Det finns endast begränsad klinisk erfarenhet av behandling av barn. Omeprazol ska därför endast användas vid svår refluxesofagit där andra behandlingar misslyckats. Behandlingen ska initieras av en sjukhusbaserad pediatriker. Vid behov kan fortsatt pH-mätning och genotypning (för CYP2C19- status) genomföras för att optimera behandlingen.

Följande dosering rekommenderas: Vikt 10-20 kg: 10 mg/dygn Vikt >20 kg: 20 mg/dygn (motsvarande ca 1 mg/kg/dygn). Behandlingstiden är normalt 4-8 veckor och bör inte överstiga 12 veckor på grund av begränsad erfarenhet av långvarig behandling i denna åldersgrupp.

Profylaktisk behandling av refluxesofagit Vanlig dos är 10-20 mg beroende på det kliniska svaret.

Zollinger-Ellisons syndrom Dosen bör avpassas individuellt och behandlingen bör fortsätta under övervakning av specialist så länge behov kvarstår. Rekommenderad initial dos är 60 mg en gång dagligen. Vid doseringar över 80 mg dagligen bör dosen fördelas på två doseringstillfällen. Hos patienter med Zollinger-Ellisons syndrom är behandlingen inte tidsbegränsad.

Behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår Vanlig dos är 20 mg dagligen under 4-8 veckor.

Profylaktisk behandling av NSAID-relaterade ventrikelsår och duodenalsår Vanlig dos är 20 mg dagligen.

Symtomatisk behandling av gastroesofageal refluxsjukdom Vanlig dos är 10-20 mg dagligen beroende på det kliniska svaret. Behandlingstiden är 2-4 veckor. Om symtomen inte gått tillbaka efter 2 veckors behandling bör patienten undersökas vidare.

Eradikering av Helicobacter pylori Patienter med gastroduodenala sår orsakade av Helicobacter pylori ska behandlas med eradikeringsterapi med lämpliga kombinationer av antibiotika och med adekvata doseringsregimer. Vid val av lämplig kombinationsbehandling ska hänsyn tas till lokala officiella riktlinjer beträffande bakterieresistens, behandlingslängd och lämpligt val av antibakteriella medel. Valet av behandlingsregim bör baseras på patientens tolerabilitet och terapeutiska rekommendationer. Följande kombinationer har studerats:

- Omeprazol 20 mg, amoxicillin 1000 mg och klaritromycin 500 mg tas tillsammans två gånger dagligen. - Omeprazol 20 mg, klaritromycin 250 mg och metronidazol 400-500 mg tas tillsammans två gånger dagligen.

Behandlingstiden för eradikering är 1 vecka. För att undvika resistensutveckling ska behandlingstiden inte förkortas. Hos patienter med aktiva sår kan behandlingen fortsättas med omeprazol i monoterapi i enlighet med doseringsangivelserna ovan.

Äldre: Dosjustering är inte nödvändig för äldre patienter.

Nedsatt njurfunktion: Dosjustering är inte nödvändig för patienter med nedsatt njurfunktion.

Nedsatt leverfunktion: Den dagliga dosen bör inte överstiga 20 mg hos patienter med nedsatt leverfunktion eftersom nedsatt leverfunktion kan orsaka ökad biotillgänglighet och förlängd halveringstid.

Enterokapslarna sväljes hela med tillräcklig mängd vätska (t.ex. ett glas vatten). Kapslarna intas före måltid (t ex före frukost eller middag) på fastande mage. För vuxna och barn som kan svälja halvfast föda men som har svårt att svälja kapslarna: Kapslarna kan öppnas och suspenderas i en matsked icke kolsyrat vatten eller i vätska med lågt pH såsom fruktjuice. Suspensionen ska tas så fort som möjligt, efter högst 30 minuter.

4.3 Kontraindikationer

Omeprazol är kontraindicerat vid känd överkänslighet mot omeprazol eller mot något hjälpämne.

Hos patienter med nedsatt leverfunktion är kombinationsbehandling med klaritromycin kontraindicerat.

Samtidig behandling med atazanavir (se avsnitt 4.5).

4.4 Varningar och försiktighet

Patienter med peptiska sår bör utredas för Helicobacter pylori. Patienter som är Helicobacter pylori- positiva ska om möjligt behandlas för att eradikera bakterien.

Vid misstänkt ventrikelsår ska malignitet uteslutas innan behandling med omeprazol påbörjas eftersom behandling kan dölja symtom och fördröja diagnosen.

Diagnosen refluxesofagit ska bekräftas endoskopiskt.

Sänkt surhetsgrad i magsäcken, även orsakat av protonpumpshämmare, ökar det normala bakterieantalet i mag-tarmkanalen. Behandling med syrareducerande läkemedel kan leda till en något ökad risk för gastrointestinala infektioner såsom Salmonella och Campylobacter.

Omeprazol bör användas med försiktighet till patienter med nedsatt leverfunktion, speciellt vid höga doser.

Hos patienter med kraftigt nedsatt leverfunktion ska leverenzymvärdena kontrolleras regelbundet under behandlingen med omeprazol.

Före behandling av NSAID-relaterade peptiska sår bör möjligheten att avsluta behandlingen med den orsakande substansen starkt övervägas.

Profylaktisk behandling av NSAID-relaterade peptiska sår bör begränsas till riskpatienter.

Vid långtidsbehandling, särskilt när den överstiger 1 år, ska regelbunden utredning av behandlingen samt regelbunden och noggrann risk-/nyttautvärdering göras av läkaren.

Vid kombinationsbehandling (NSAID-relaterade peptiska sår eller eradikering av Helicobacter pylori) krävs försiktighet eftersom administrering av ytterligare läkemedel kan addera eller potentiera antalet interaktioner (se produktresuméer för dessa läkemedel).

Försiktighet krävs vid kombinationsbehandling hos patienter med nedsatt lever- eller njurfunktion (se dosrestriktioner i avsnitt 4.2).

Enstaka fall av blindhet och dövhet har rapporterats när omeprazol injicerats. Hos svårt sjuka patienter rekommenderas därför kontroll av syn och hörsel.

Omeprazol ska inte användas till barn under 2 år.

Detta läkemedel innehåller sackaros. Patienter med någon av följande sällsynta ärftliga sjukdomar bör inte använda detta läkemedel: fruktosintolerans, glukos-galaktosmalabsorption eller suckras- isomaltasinsufficiens. På grund av potentiellt kliniskt signifikant interaktion ska Johannesört inte användas samtidigt med omeprazol.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

Omeprazols effekt på farmakokinetiken hos andra läkemedel

Läkemedel med pH-beroende absorption

Atazanavir Samtidig behandling med omeprazol (40 mg en gång dagligen) och atazanavir 300 mg/ritonavir 100 mg till friska frivilliga resulterade i väsentligt minskad exponering för atazanavir (ca 75% minskning i AUC, Cmax och Cmin). Ökning av atazanavirdosen till 400 mg kompenserade inte för omeprazols påverkan på exponeringen av atazanavir. Protonpumpshämmare, inklusive omeprazol, ska således inte användas samtidigt med atazanavir (se avsnitt 4.3).

Ketokonazol och itrakonazol Absorptionen av ketokonazol och itrakonazol i mag-tarmkanalen är förhöjd i närvaro av magsyra. Administrering av omeprazol kan resultera i subterapeutiska koncentrationer av ketokonazol och itrakonazol. Kombinationen ska undvikas.

Digoxin Samtidig behandling av omeprazol och digoxin hos friska personer ledde till en 10 % ökning av biotillgängligheten för digoxin.

Läkemedel som metaboliseras av CYP2C19 och CYP2C9 (inklusive warfarin och fenytoin) Eftersom omeprazol hämmar CYP2C19 och CYP2C9 kan det leda till ökade plasmakoncentrationer av andra läkemedel som metaboliseras av dessa enzym. Detta fenomen har setts för diazepam (liksom för andra bensodiazepiner som triazolam och flurazepam), fenytoin och warfarin. Regelbunden övervakning av patienter som behandlas med warfarin eller fenytoin rekommenderas vid insättning och utsättning av omeprazolbehandling. Dosjustering av warfarin eller fenytoin kan behövas.

Andra läkemedel som kan påverkas är t ex fenobarbital, citalopram, imipramin, klomipramin.

Övriga interaktioner Disulfiram Omeprazol kan hämma den hepatiska metabolismen av disulfiram. Fall av muskelstelhet som eventuellt kan relateras till omeprazol har rapporterats.

Ciklosporin Det finns motstridiga data angående interaktion mellan omeprazol och ciklosporin. Plasmakoncentrationen av ciklosporin ska därför övervakas hos patienter som samtidigt behandlas med omeprazol eftersom ciklosporinnivån kan öka.

Tacrolimus Samtidig behandling med omeprazol och tacrolimus kan resultera i ökade serumnivåer av tacrolimus. Övervakning av plasmakoncentrationen av tacrolimus rekommenderas när behandling med omeprazol påbörjas eller avslutas.

Klaritromycin Plasmanivåerna av omeprazol och klaritromycin ökar vid samtidig behandling.

Vitamin B12 Omeprazol kan sänka den orala absorptionen av vitamin B12. Detta bör beaktas vid långvarig omeprazolbehandling hos patienter med en låg normalnivå av B12.

Johannesört Johannesört och omeprazol ska inte tas samtidigt på grund av en möjlig klinisk signifikant sänkning av plasmanivåerna av omeprazol.

Det finns inga bevis på interaktion mellan omeprazol och koffein, propranolol, teofyllin, metoprolol, lidokain, kinedin, fenacetin, östradiol, amoxicillin, budesonid, diklofenak, metronidazol, naproxen, piroxikam eller antacida. Absorptionen av omeprazol påverkas inte av alkohol.

4.6 Graviditet och amning

Begränsade epidemiologiska studier indikerar inga negativa effekter under graviditet eller ökad allmän missbildningsfrekvens. Informationen om specifika missbildningar är dock otillräcklig. Hos råtta passerar omeprazol och dess metaboliter över i mjölk. Erfarenheten av exponering till barn via bröstmjölk är begränsad. Koncentrationen av omeprazol i bröstmjölk hos människa når ca 6% av maximala plasmakoncentrationen hos modern. Användning av omeprazol under graviditet och amning kräver en noggrann nytta-/riskavvägning.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Inga studier på körförmågan har utförts vid samtidigt intag av omeprazol. Biverkningar såsom dåsighet, somnolens och synstörningar kan dock uppstå (se avsnitt 4.8).

4.8 Biverkningar

I varje frekvensgrupp presenteras biverkningarna i fallande allvarlighetsgrad. Frekvensen av biverkningar definieras enligt följande: Mycket vanlig (≥1/10); Vanlig (≥1/100, <1/10); Mindre vanlig (≥1/1000, <1/100); Sällsynt (≥1/10 000, <1/1000); Mycket sällsynt (≥1/10 000), okänd frekvens (kan inte beräknas från tillgängliga data).

Magtarmkanalen Vanlig: Diarré, förstoppning, flatulens (eventuellt med magsmärtor), illamående, kräkningar. I flertalet fall förbättras symtomen efterhand som behandlingen fortskrider. Sällsynt: Brunsvart missfärgning av tungan vid samtidig administrering av klaritromycin, benigna glandulära cystor. Båda biverkningarna är reversibla efter att behandlingen avslutats. Mycket sällsynt: Muntorrhet, stomatit, candidiasis, pankreatit.

Lever och gallvägar Mindre vanlig: Förändrade leverenzymvärden (värdena normaliserades efter att behandlingen avslutats). Mycket sällsynt: Hepatit med eller utan gulsot, leversvikt, encefalopati hos patienter med existerande svår leversjukdom.

Blodet och lymfsystemet Sällsynt: Hypokrom mikrocytisk anemi hos barn. Mycket sällsynt: Förändrade blodvärden, reversibel trombocytopeni, reversibel leukopeni, reversibel pancytopeni, agranulocytos.

Hud och subkutan vävnad Mindre vanlig: Pruritus, hudsprickor, alopeci, erythema multiforme, fotosensibilitet, ökad svettning. Mycket sällsynt: Stevens-Johnsons syndrom, toxisk epidermal nekrolys.

Muskuloskeletala systemet och bindväv Sällsynt: Muskelsvaghet, myalgi, ledsmärta.

Njurar och urinvägar Mycket sällsynt: Nefrit (interstitiell nefrit).

Centrala och perifera nervsystemet Vanlig: Dåsighet, somnolens och huvudvärk. Dessa symtom minskar normalt under behandlingens gång. Mindre vanlig: Smakförändringar, försvinner normalt när behandlingen avslutas. Sällsynt: Parestesi, yrsel.

Ögon Mindre vanlig: Synstörningar (dimsyn, förlorad synskärpa, minskat synfält). Dessa tillstånd försvinner normalt efter att behandlingen avslutats.

Öron och balansorgan Vanlig: Vertigo, försvinner normalt när behandlingen avslutas. Mindre vanlig: Hörselpåverkan (t ex tinnitus), som normalt försvinner efter att behandlingen avslutats.

Immunsystemet Mycket sällsynt: Överkänslighetsreaktioner såsom urtikaria, förhöjd kroppstemperatur, angioödem, bronkokonstriktion, anafylaktisk chock, allergisk vaskulit och feber har rapporterats.

Metabolism och nutrition Mycket sällsynt: Hyponatremi

Reproduktionsorgan och bröstkörtel Mycket sällsynt: Gynekomasti

Psykiska störningar Vanlig: Sömnstörningar (insomnia) Sällsynt: Förvirring och hallucinationer, främst hos svårt sjuka eller äldre patienter. Mycket sällsynt: Agitation och depression, främst hos svårt sjuka eller äldre patienter.

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Sällsynt: Perifert ödem (som försvann efter att behandlingen avslutats).

4.9 Överdosering

Inga fall av överdosering har rapporterats. Enstaka höga orala doser upp till 160 mg/dag, dagliga doser upp till 400 mg, enstaka intravenösa doser upp till 80 mg, dagliga intravenösa doser upp till 200 mg eller 520 mg under 3 dagar, har tolererats utan negativa effekter.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Protonpumpshämmare, substituerad benzimidazol ATC-kod: A02BC01

Omeprazol är en protonpumpshämmare, d v s omeprazol har en direkt dosberoende hämmande effekt på enzymet H+, K+-ATPas som reglerar magsyrasekretionen i magsäckens parietalceller. På grund av denna selektiva intracellulära verkningsmekanism och den låga affiniteten för andra membranbundna receptorer (som histamin- H2, muskarin- M1 eller gastrinreceptorer) har omeprazol definierats som en egen typ av syrahämmande läkemedel som blockerar det sista steget i syraproduktionen.

Omeprazols verkningsmekanism orsakar hämning av både basal och stimulerbar syrasekretion, oberoende av stimuleringstyp. Omeprazol ökar därmed pH-värde och reducerar magsyrasekretion. Prodrugen omeprazol är en svag bas som ackumuleras i den sura miljön i parietalcellerna. Prodrugen aktiveras först efter att ha protoniserats och rearrangerats och hämmar sedan H+, K+-ATPas. I en sur miljö med pH <4 konverteras den protoniserade omeprazolmolekylen till den aktiva substansen omeprazolsulfenamid. Omeprazolsulfenamiden stannar längre i cellerna jämfört med omeprazolbasens halveringstid i plasma (se avsnitt 5.2). Omeprazols höga specificitet förklaras av att ett tillräckligt lågt pH-värde bara återfinns i magsäckens parietalceller. Det är omeprazolsulfenamid som binder till enzymet och hämmar dess aktivitet.

Om enzymsystemet hämmas ökar pH-värdet och mindre omeprazol ackumuleras, därmed kommer mindre omeprazol att konverteras i parietalcellerna. Ackumulering av omeprazol är på detta sätt reglerad av en återkopplingsmekanism.

Vid långvarig användning orsakar omeprazol en måttlig gastrinökning på grund av syrahämningen. En liten till måttlig ökning av ECL-celler (enterokromaffinliknande celler) ses vid långvarig behandling. Karcinoider har setts i djurexperiment (se avsnitt 5.3) men inte ännu i människa.

Flertalet kontrollerade kliniska studier indikerar att omeprazol 20 mg två gånger dagligen i kombination med två antibiotika under en vecka åstadkommer en >80% eradikering av Helicobacter pylori hos patienter med peptiska sår. Som väntat sågs signifikant lägre eradikeringsgrad i patienter med metronidazolresistent Helicobacter pylori. Lokal information om resistensprevalens och lokala terapeutiska rekommendationer bör beaktas vid valet av kombinationsbehandling. I de fall där infektionen inte läker ut bör risken för att patienten utvecklat sekundär resistens (hos primärt känsliga stammar) beaktas när fortsatt behandling bedöms.

Klinisk erfarenhet indikerar att återfallsfrekvensen i duodenalsår och troligen även ventrikelsår efter en lyckad eradikering av Helicobacter pylori är exceptionellt låg jämfört med det normala sjukdomsförloppet.

5.2 Farmakokinetiska uppgifter

Absorption Omeprazol är inte syrastabilt och administreras oralt som enterodragerade granulat i en hård gelatinkapsel. Absorptionen sker i tunntarmen.

Maximal plasmakoncentration nås inom 1-3 timmar efter administrering av omeprazol. Distribution Omeprazols distributionsvolym är relativt låg (0,3 l/kg kroppsvikt), vilket motsvarar extracellulärvätskans volym. Proteinbindningsgraden är ca 95%.

Elimination Omeprazol metaboliseras fullständigt, huvudsakligen av CYP2C19 i levern. Efter intravenös administrering av 40 mg omeprazol under 5 dagar ökade den uppmätta biotillgängligheten med ca 50 % vilket kan förklaras av minskat leverclearance beroende på mättnad av CYP2C19-enzymerna. Sulfon-, sulfonid och hydroxiomeprazol återfinns i plasma. Dessa metaboliter har ingen signifikant effekt på syrasekretionen. Ca 20% av den administrerade dosen utsöndras i faeces och de återstående 80% utsöndras i urinen som metaboliter. De två huvudmetaboliterna i urin är hydroxiomeprazol och motsvarande karboxylsyra. Halveringstiden i plasma är ca 40 minuter och total plasmaclearance är 0,3-0,6 l/min.

Samband mellan plasmakoncentration och effekt Omeprazol ackumuleras som en svag bas i den sura miljön i parietalcellernas intracellulära kanalsystem. I den sura miljön protoniseras omeprazol och konverteras till den aktiva substansen omeprazolsulfenamid. Den aktiva substansen binder kovalent till protonpumpen (H+, K+-ATPas) på parietalcellernas yta och hämmar dess aktivitet. Hämningen består därför väsentligt längre än den tiden omeprazolbasen är närvarande i plasma. Graden av hämning av syrasekretionen är direkt korrelerad till AUC men inte vid någon tidpunkt till plasmakoncentrationen.

Särskilda patientgrupper, långsamma CYP2C19 metaboliserare En minskad elimination av omeprazol har observerats hos en liten andel av patienterna med gener som kodar för ett ickefunktionellt CYP2C19-enzym (långsamma CYP2C19-metaboliserare) I dessa fall kan den slutliga eliminationens halveringstid bli 3 gånger längre än normalt och arean under plasmakoncentrationskurvan, AUC, kan öka med upp till 10 gånger.

Äldre: Biotillgängligheten är något förhöjd och eliminationshastigheten något sänkt för omeprazol hos äldre. De individuella värdena är dock nästan identiska med unga friska personers värden. Det finns inga tecken på att tolerabiliteten hos äldre personer är reducerad vid normala doser.

Barn Vid behandling av barn från 2 års ålder med rekommenderade doser är plasmakoncentrationerna liknande som hos vuxna. Hos barn under 6 månaders ålder är clearance av omeprazol minskad beroende på sämre förmåga att metabolisera omeprazol.

Nedsatt njurfunktion Hos patienter med nedsatt njurfunktion är kinetiken mycket lik den hos friska personer. Den renala eliminationen är dock den huvudsakliga eliminationsvägen för metaboliserad omeprazol och eliminationshastigheten är därmed reducerad i motsvarande grad som njurfunktionen är nedsatt. Om omeprazol ges en gång dagligen kan ackumulering undvikas.

Nedsatt leverfunktion Hos patienter med kronisk leversjukdom reduceras omeprazols clearance varvid halveringstiden i plasma kan öka till ca 3 timmar. Biotillgängligheten kan då vara över 90%. 20 mg omeprazol en gång dagligen under 4 veckor tolereras väl och ingen ackumulering av omeprazol eller dess metaboliter sågs.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Gängse studier avseende säkerhetsfarmakologi, allmäntoxicitet, reproduktionstoxicitet eller genotoxicitet visade inga särskilda risker för människa. ECL-cells-hyperplasi och karcinoider har observerats vid långtidsstudier på råtta som behandlats med omeprazol eller som utsatts för partiell fundektomi. Dessa avvikelser orsakas av sekundär hypergastrinemi som följer efter syrahämning.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll: Hypromellos Majsstärkelse Metakrylsyra-etylakrylatsampolymer (1:1) Trietylcitrat Talk Sackaros Titandioxid E 171

Kapselskal: Gelatin Titandioxid E 171 Natriumlaurilsulfat Renat vatten

Kapselfärg Shellack Etylalkohol Isopropylalkohol Propylenglykol N-butylalkohol Ammoniumhydroxid Kaliumhydroxid Renat vatten Svart järnoxid

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant

6.3 Hållbarhet

Plastburk innehållande torkmedel: 2 år Blister, Al/Al?: 2 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Förvaras vid högst 25 °C Tillslut plastburken väl

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Omeprazol Stada 20 mg: HDPE-burk innehållande torkmedel: 7, 10 14, 15, 28, 30, 50, 56, 60, 100 och 500 kapslar. Aluminium/aluminium blister: 7, 10, 14, 15, 28, 30, 50, 56, 60, 100, 112 och 500 kapslar.

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Särskilda anvisningar för destruktion

Inga särskilda förvaringsanvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

STADA Arzneimittel AG Stadastrasse 2-18 61118 Bad Vilbel Tyskland

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

24440

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2008-03-14