Database/Spc/Gabanop capsule hard

Gabanop capsule hard

1 LÄKEMEDLETS NAMN

Gabanop 100 mg, hårda kapslar Gabanop 300 mg, hårda kapslar Gabanop 400 mg, hårda kapslar

2 KVALITATIV OCH KVANTITATIV SAMMANSÄTTNING

En 100 mg hård kapsel innehåller 100 mg gabapentin. En 300 mg hård kapsel innehåller 300 mg gabapentin. En 400 mg hård kapsel innehåller 400 mg gabapentin.

För fullständig förteckning över hjälpämnen, se avsnitt 6.1.

3 LÄKEMEDELSFORM

Hård kapsel

100 mg: Hård gelatinkapsel (storlek 3), med vit, ogenomskinlig över- och underdel. 300 mg: Hård gelatinkapsel (storlek 1), med gul, ogenomskinlig över- och underdel. 400 mg: Hård gelatinkapsel (storlek 0), med brun, ogenomskinlig över- och underdel.

4 KLINISKA UPPGIFTER

4.1 Terapeutiska indikationer

Epilepsi Gabapentin är indicerat som tilläggsbehandling vid partiella epileptiska anfall, med eller utan sekundär generalisering, hos vuxna och barn från 6 år (se avsnitt 5.1). Gabapentin är indicerat som monoterapi vid behandling av partiella epileptiska anfall, med eller utan sekundär generalisering, hos vuxna och ungdomar från 12 år.

Behandling av perifer neuropatisk smärta Gabapentin är indicerat för behandling av perifer neuropatisk smärta såsom smärtsam diabetesneuropati och postherpetisk neuralgi hos vuxna.

4.2 Dosering och administreringssätt

För oral användning.

Gabapentin kan ges tillsammans med eller utan föda och kapslarna ska sväljas hela tillsammans med tillräckligt stor mängd vätska (t.ex. ett glas vatten).

Det finns ett titreringsschema nedan i Tabell 1 för alla indikationer när det gäller behandlingsstart, vilket rekommenderas för vuxna och ungdomar från 12 år. Dosinstruktioner för barn under 12 år ges i separat stycke under egen rubrik längre fram i detta avsnitt. Tabell 1 DOSERINGSSCHEMA – UPPTITRERING VID BEHANDLINGSSTART Dag 1 Dag 2 Dag 3 300 mg två gånger 300 mg tre gånger 300 mg en gång dagligen dagligen dagligen

Epilepsi Epilepsi kräver i allmänhet långtidsbehandling. Doseringen bestäms av behandlande läkare med hänsyn till den enskilde individens tolerans och effekt. Om läkaren bedömer att det finns ett behov av dosminskning, utsättning eller ersättning med alternativt läkemedel ska detta ske gradvis under minst en vecka.

Vuxna och ungdomar: I kliniska studier var det effektiva dosintervallet 900 till 3600 mg/dag. Behandlingen kan inledas genom upptitrering enligt Tabell 1 eller genom administrering av 300 mg tre gånger dagligen Dag 1. Baserat på individuellt patientsvar och tolerabilitet kan dosen därefter ökas ytterligare, i steg om 300 mg/dag varannan till var tredje dag upp till maximalt 3600 mg/dag. En långsammare titrering av gabapentindosen kan vara lämplig för vissa patienter. Den kortaste tiden för att uppnå en dos på 1800 mg/dag är en vecka, för att uppnå 2400 mg/dag tar det totalt 2 veckor och för att uppnå 3600 mg/dag totalt 3 veckor. Doser upp till 4800 mg/dag har tolererats väl i kliniska öppna långtidsstudier. Den totala dygndosen ska fördelas på tre dostillfällen. För att förhindra genombrottsanfall bör det maximala tidsintervallet mellan doserna inte överstiga 12 timmar.

Barn från 6 år Startdosen ska ligga mellan 10 och 15 mg/kg/dag och den effektiva dosen uppnås genom upptitrering under en period på cirka tre dagar. Den effektiva gabapentindosen hos barn från 6 år är 25 till 35 mg/kg/dag. Doser upp till 50 mg/kg/dag har tolererats väl i en klinisk långtidsstudie. Den totala dagliga dosen ska fördelas på tre dostillfällen. Det maximala tidsintervallet mellan doserna bör inte överstiga 12 timmar.

Det är inte nödvändigt att följa plasmakoncentrationerna av gabapentin för att optimera gabapentinbehandlingen. Dessutom kan gabapentin användas i kombination med andra antiepileptika utan att plasmakoncentrationer av gabapentin förändras eller att serumkoncentrationer av andra antiepileptika förändras.

Perifer neuropatisk smärta Vuxna Behandlingen kan inledas med upptitrering av dosen enligt beskrivningen i Tabell 1. Alternativt ges startdosen på 900 mg/dag uppdelat på tre lika stora doser. Därefter kan, med hänsyn till den enskilde patientens svar och tolerabilitet, dosen ökas ytterligare i steg om 300 mg/dag varannan till var tredje dag upp till maximal dos på 3600 mg/dag. En långsammare upptitrering av gabapentindosen kan vara lämplig för vissa patienter. Den kortaste tiden för att uppnå en dos på 1800 mg/dag är en vecka, för att uppnå 2400 mg/dag tar det totalt 2 veckor och för att uppnå 3600 mg/dag totalt 3 veckor. Vid behandling av perifer neuropatisk smärta, såsom smärtsam diabetesneuropati och postherpetisk neuralgi, har effekt och säkerhet inte undersökts i kliniska studier med längre behandlingsperioder än 5 månader. Om en patient behöver behandling under längre tid än 5 månader för perifer neuropatisk smärta, ska behandlande läkare utvärdera patientens kliniska status och bestämma behovet av ytterligare behandling.

Instruktion för alla indikationsområden Hos patienter med dåligt allmäntillstånd, dvs. låg kroppsvikt, efter organtransplantation etc., bör dosen titreras långsammare, antingen genom användning av svagare dosstyrkor eller längre intervall mellan dosökningarna.

Äldre patienter (över 65 år) Äldre patienter kan behöva dosjustering på grund av att njurfunktionen försämras med stigande ålder (se Tabell 2). Somnolens, perifert ödem och asteni kan vara vanligare hos äldre patienter.

Patienter med nedsatt njurfunktion Dosjustering rekommenderas till patienter med nedsatt njurfunktion enligt beskrivningen i Tabell 2 och/eller de patienter som genomgår hemodialys. Gabapentin 100 mg kapslar kan användas för att följa dosrekommendationer för patienter med njurinsufficiens.

Tabell 2 DOSERING AV GABAPENTIN TILL VUXNA, BASERAT PÅ NJURFUNKTION Kreatininclearance (ml/min) Total dygnsdosa (mg/dag) ≥80 900-3600 50-79 600-1800 30-49 300-900 15-29 150b-600 c <15 150b-300

a Total dygnsdos ska administreras uppdelat på tre dostillfällen. De reducerade doserna är för patienter med nedsatt njurfunktion (kreatininclearance <79 ml/min). b Ska administreras som 300 mg varannan dag. c För patienter med kreatininclearance <15 ml/min ska dygnsdosen minskas i förhållande till kreatininclearance (t.ex. ska patienter med kreatininclearance på 7,5 ml/min ges halva dygnsdosen jämfört med patienter med kreatininclearance på 15 ml/min).

Hemodialyspatienter För anuriska patienter som genomgår hemodialys och som aldrig har fått gabapentin rekommenderas en laddningsdos på 300 till 400 mg, följt av 200 till 300 mg gabapentin efter varje 4-timmarsbehandling med hemodialys. Under dialysfria dagar ska ingen behandling med gabapentin förekomma.

För patienter med nedsatt njurfunktion som genomgår hemodialys bör underhållsdosen av gabapentin baseras på de dosrekommendationer som återfinns i Tabell 2. Som tillägg till underhållsdosen rekommenderas administrering av ytterligare 200 till 300 mg efter var fjärde påföljande timme så länge hemodialysen pågår.

4.3 Kontraindikationer

Överkänslighet mot det aktiva innehållsämnet eller mot något hjälpämne.

4.4 Varningar och försiktighet

Om en patient utvecklar akut pankreatit under behandling med gabapentin bör utsättning av gabapentin övervägas (se avsnitt 4.8).

Även om det inte finns något bevis för rebound-anfall med gabapentin kan ett hastigt utsättande av antikonvulsiva hos patienter med epilepsi framkalla status epilepticus (se avsnitt 4.2).

Liksom med andra antiepileptika kan vissa patienter uppleva en ökning av anfallsfrekvensen eller uppkomst av nya typer av anfall med gabapentin.

Liksom med andra antiepileptika lyckas sällan försök att sätta ut samtidigt använd otillräcklig antiepileptika hos patienter som står på mer än ett antiepileptikum, för att uppnå monoterapi med gabapentin.

Gabapentin anses inte vara effektivt mot primära generaliserade anfall såsom absensepilepsi och kan hos vissa patienter förvärra sådana anfall. Därför bör gabapentin användas med försiktighet hos patienter med blandade anfallsformer som inkluderar absenser.

Inga systematiska studier med gabapentin har genomförts på patienter som är 65 år eller äldre. I en dubbel-blindstudie på patienter med neuropatisk smärta förekom somnolens, perifera ödem och asteni i något högre frekvens hos patienter som var 65 år eller äldre jämfört med yngre patienter. Förutom dessa iakttagelser har kliniska studier på denna åldersgrupp inte påvisat någon skillnad beträffande biverkningar jämfört med de som observerades hos yngre patienter.

Effekterna av långtidsbehandling (längre än 36 veckor) med gabapentin avseende inlärning, intelligens och utveckling hos barn och ungdomar har inte studerats tillräckligt. Nyttan med långvarig behandling måste därför vägas mot de möjliga riskerna med en sådan behandling.

Laboratorietester Falskt positiva svar kan erhållas i semikvantitativ bestämning av totalt proteinvärde i urinen genom urinstickor. Rekommendationen är därför att verifiera ett sådant positivt testsvar med urinsticka med metoder som baseras på en annan analysprincip såsom Biuret-metoden, turbidimetri eller färgbindande metoder, eller att använda dessa alternativa metoder från början.

4.5 Interaktioner med andra läkemedel och övriga interaktioner

I en studie som omfattade friska frivilliga (N=12), där en 60 mg morfinkapsel med kontrollerad frisättning administrerades 2 timmar före en 600 mg gabapentinkapsel, ökade genomsnittligt AUC-värde för gabapentin med 44% jämfört med gabapentin administrerat utan morfin. Därför bör patienter noggrant övervakas avseende tecken på CNS-depression, som somnolens, och gabapentin- eller morfindosen bör minskas i enlighet med detta.

Inga interaktioner har observerats mellan gabapentin och fenobarbital, fenytoin, valproinsyra eller karbamazepin. Steady-state farmakokinetiken för gabapentin är likadan för friska personer och för patienter med epilepsi som får dessa antiepileptiska medel.

Samtidig administrering av gabapentin och orala preventivmedel innehållande noretisteron och/eller etinylöstradiol påverkar inte steady-state farmakokinetiken för någon av beståndsdelarna.

Samtidig administrering av gabapentin och antacida som innehåller aluminium och magnesium minskar biotillgängligheten av gabapentin med upp till 24%. Rekommendationen är att gabapentin tas tidigast två timmar efter administrering av antacida.

Utsöndringen av gabapentin via njurarna påverkas inte av probenecid.

En liten minskning i utsöndringen av gabapentin via njurarna har observerats vid samtidig administrering av cimetidin, men detta förväntas inte ha någon klinisk betydelse.

4.6 Graviditet och amning

Risk relaterad till epilepsi och antiepileptika i allmänhet Risken för missbildningar hos foster är 2-3 gånger större hos barn till mödrar som behandlas med antiepileptika. Vanligast förekommande är kluven läpp, kardiovaskulära missbildningar och neuralrörsdefekter. Multipel antiepileptisk läkemedelsbehandling kan vara förknippad med högre risk för medfödda missbildningar än monoterapi och därför är det viktigt att monoterapi praktiseras närhelst detta är möjligt. Specialistrådgivning bör ges till kvinnor som kan tänkas bli gravida eller som är i fertil ålder. Behovet av antiepileptika ska utvärderas på nytt när en kvinna planerar graviditet. Ingen plötslig utsättning av antiepileptika ska genomföras eftersom detta kan leda till genombrottsanfall vilket kan få allvarliga följder för både mor och barn. Fördröjd utveckling hos barn till mödrar med epilepsi har observerats i sällsynta fall. Det är inte möjligt att avgöra om den fördröjda utvecklingen är orsakad av genetiska eller sociala faktorer, moderns epilepsi eller av behandlingen med antiepileptika.

Risk relaterad till gabapentin Det finns inga adekvata data från användning av gabapentin hos gravida kvinnor.

Djurstudier har visat på reproduktionstoxicitet (se avsnitt 5.3). Den potentiella risken för människa är okänd. Gabapentin ska inte användas under graviditet såvida inte den möjliga nyttan för modern tydligt överväger den potentiella risken för fostret.

Man kan inte dra någon definitiv slutsats huruvida gabapentin är förknippat med en ökad risk för medfödda missbildningar då medlet tas under graviditet, på grund av epilepsin i sig själv samt kombinationsbehandling med andra antiepileptika vid varje rapporterad graviditet.

Gabapentin passerar över i modersmjölk hos människa. Eftersom effekten på det ammade spädbarnet är okänd ska försiktighet iakttas när gabapentin administreras till en ammande kvinna. Gabapentin ska endast användas av ammande kvinnor om nyttan klart överväger riskerna.

4.7 Effekter på förmågan att framföra fordon och använda maskiner

Gabapentin kan ha lätt eller måttlig påverkan på förmågan att framföra fordon och använda maskiner. Gabapentin verkar på det centrala nervsystemet och kan medföra dåsighet, yrsel och andra närbesläktade symtom. Även om dessa biverkningar endast var lätta eller måttliga kan de vara potentiellt farliga för patienter som framför fordon eller använder maskiner. Detta bör särskilt beaktas vid insättning av gabapentin eller ökning av dosen.

4.8 Biverkningar

Biverkningar som observerats under kliniska studier genomförda på epilepsi (tilläggsbehandling och monoterapi) och neuropatisk smärta har listats nedan baserat på klass och frekvens (mycket vanlig (≥1/10), vanlig (≥1/100, <1/10), mindre vanlig (≥1/1000, <1/100), sällsynt (≥1/10.000, till<1/1000), mycket sällsynt (<1/10.000), ej kända (kan ej estimeras från tillgänglig data). Om en biverkning haft olika frekvenser i kliniska studier har den tilldelats den högsta rapporteradefrekvensen.

Biverkningarna presenteras inom varje frekvensområde efter fallande allvarlighetsgrad.

Infektioner och infestationer Mycket vanlig: Virusinfektion Vanlig: Pneumoni, luftvägsinfektion, urinvägsinfektion, infektion, otitis media

Blodet och lymfsystemet Vanlig: Leukopeni Sällsynt: Trombocytopeni

Immunsystemet Sällsynt: Allergiska reaktioner (t.ex. urtikaria)

Metabolism och nutrition Vanlig: Anorexi, ökad aptit

Psykiska störningar Vanlig: Fientlighet, förvirring och känslomässig labilitet, depression, oro, nervositet, onormala tankar Sällsynt: Hallucinationer

Centrala och perifera nervsystemet Mycket vanlig: Somnolens, yrsel, ataxi Vanlig: Kramper, hyperkinesi, dysartri, amnesi, tremor, insomnia, huvudvärk, känselförnimmelser som parestesi, hypestesi, onormal koordinationsförmåga, nystagmus, ökade/minskade eller frånvaro av reflexer. Sällsynt: Rörelserubbningar (t.ex. koreoatetos, dyskinesi, dystoni).

Ögon Vanlig: Synstörningar som amblyopi, diplopi

Öron och balansorgan Vanlig: Vertigo Sällsynt: Tinnitus

Hjärtat Sällsynt: Hjärtklappning

Blodkärl Vanlig: Hypertoni, vasodilatation

Andningsvägar, bröstkorg och mediastinum Vanlig: Dyspné, bronkit, faryngit, hosta, rinit

Magtarmkanalen Vanlig: Kräkningar, illamående, dental anomali, gingivit, diarré, buksmärta, dyspepsi, förstoppning, muntorrhet eller halstorrhet, flatulens Sällsynt: Pankreatit

Lever och gallvägar Sällsynt: Hepatit, gulsot

Hud och subkutan vävnad Vanlig: Ansiktsödem, purpura oftast beskrivet som blåmärken efter fysiskt trauma, hudutslag, pruritus, akne. Sällsynt: Stevens-Johnsons syndrom, angioödem, erytema multiforme, alopeci

Muskuloskeletala systemet och bindväv Vanlig: Artralgi, myalgi, ryggsmärta, ryckningar

Njurar och urinvägar Vanlig: Inkontinens Sällsynt: Akut njursvikt

Reproduktionsorgan och bröstkörtel Vanlig: Impotens

Allmänna symtom och/eller symtom vid administreringsstället Mycket vanlig: Utmattning, feber Vanlig: Perifert eller generaliserat ödem, onormal gång, asteni, smärta, sjukdomskänsla, influensasymtom Sällsynt: Utsättningsreaktioner (oftast oro, insomnia, illamående, smärta, svettningar), bröstsmärta. Plötslig oförklarlig död har rapporterats men ett orsakssamband med gabapentinbehandling har inte fastställts.

Undersökningar Vanlig: Minskat antal vita blodkroppar, viktökning Sällsynt: Fluktuerande blodglukosvärden hos patienter med diabetes, förhöjda levervärden

Skada och förgiftning Vanlig: Olycksfall, fraktur, skrubbsår Under behandling med gabapentin har fall av akut pankreatit rapporterats. Orsakssambandet med gabapentin är oklart (se avsnitt 4.4)

Infektioner i andningsvägarna, otitis media, kramper och bronkit rapporterades endast i kliniska studier på barn. Dessutom var aggressivt beteende och hyperkinesi vanligen rapporterade biverkningar i kliniska studier på barn.

4.9 Överdosering

Akut livshotande toxicitet har inte observerats vid överdosering av gabapentin upp till 49 g. Symtom vid överdosering inkluderar yrsel, dubbelseende, sluddrigt tal, dåsighet, letargi och lätt diarré. Alla patienter återhämtade sig helt och hållet med symtomatisk vård. Minskad absorption av gabapentin vid högre doser kan begränsa läkemedelsabsorption vid överdoseringstillfället och därmed minimera toxiciteten till följd av överdoseringen.

Även om gabapentin kan elimineras med hemodialys visar tidigare erfarenhet att det oftast inte är nödvändigt. Hos patienter med kraftigt nedsatt njurfunktion kan hemodialys dock vara indicerat.

Man har inte identifierat någon oral dödlig dos hos möss och råttor som gavs så höga doser som 8000 mg/kg. Tecken på akut toxicitet hos djur omfattade ataxi, ansträngd andning, ptos, hypoaktivitet eller upphetsning.

5 FARMAKOLOGISKA EGENSKAPER

5.1 Farmakodynamiska egenskaper

Farmakoterapeutisk grupp: Övriga antiepileptika, ATC-kod: N03AX12

Den precisa verkningsmekanismen av gabapentin är inte känd. Gabapentin visar strukturell likhet med neurotransmittorn GABA (gamma-aminosmörsyra) men verkningsmekanismen skiljer sig ifrån flera andra aktiva substanser som interagerar med GABA-synapsen, såsom valproat, barbiturater, bensodiazepiner, GABA-transaminashämmare, GABA- upptagshämmare, GABA-agonister och GABA-prodrugs. Studier in vitro med radioaktivt märkt gabapentin har visat en ny peptidbindningsplats i hjärnvävnaden hos råtta, inklusive neokortex och hippocampus, vilket kan ha samband med antikonvulsiv och analgetisk aktivitet hos gabapentin och dess strukturderivat. Bindningsplatsen för gabapentin har identifierats som subenhet alfa2-delta hos spänningsstyrda kalciumkanaler.

I relevanta kliniska koncentrationer binder gabapentin inte till andra vanliga läkemedels- eller neurotransmittorreceptorer i hjärnan som GABAA-, GABAB-, bensodiazepin-, glutamat-, glycin- eller N-metyl-d-aspartatreceptorer.

Gabapentin interagerar inte med natriumkanaler in vitro och skiljer sig därmed från fenytoin och karbamazepin. Gabapentin minskar delvis svaret på glutamatagonisten N-metyl-D- aspartat (NMDA) i vissa testsystem in vitro, men endast vid koncentrationer som är högre än 100µM, vilka inte uppnås in vivo. Gabapentin orsakar en något minskad frisättning av monoaminoneurotransmittorer in vitro. Administrering av gabapentin till råttor ökar GABA- omsättningen i flera områden av hjärnan på ett likartat sätt som valproatnatrium, men i andra områden av hjärnan. Relevansen av dessa olika verkningssätt som gabapentin har på den antikonvulsiva effekten kvarstår att fastställa. Hos djur passerar gabapentin lätt in i hjärnan och hindrar anfall efter maximal elchock, kemiska krampframkallande medel inklusive hämmare av GABA-syntesen, och i genetiska anfallsmodeller.

I en klinisk studie med tilläggsbehandling till barn i åldrarna 3 till 12 år med partiella anfall, visades en numerisk men inte statistiskt signifikant skillnad i 50% responderfrekvens till fördel för gabapentingruppen jämfört med placebo. Ytterligare post-hoc analyser av svarsfrekvens per ålder visade inte någon statistiskt signifikant ålderseffekt, vare sig som kontinuerlig eller som dikotom variabel (åldersgrupp 3-5 år och 6-12 år). Data från denna ytterligare post-hoc analys finns sammanfattade i tabellen nedan.

Respons (≥ 50% förbättring), baserat på behandling och ålder MITT* Population Ålderskategori Placebo Gabapentin P-värde

< 6 år 4/21 (19,0%) 4/17 (23,5%) 0,7362

6 till 12 år 17/99 (17,2%) 20/96 (20,8%) 0,5144

*Den modifierade ”intend-to-treat” populationen definierades som alla patienter vilka randomiserades till studiemedicinering och som också hade utvärderingsbara dagböcker för anfall under 28 dagar, både vid utgångsvärdet och under den dubbel-blindafasen.

5.2 Farmakokinetiska uppgifter

Absorption Efter oral administrering observeras maximala plasmakoncentrationer av gabapentin inom 2 till 3 timmar. Biotillgängligheten för gabapentin (fraktion av absorberad dos) tenderar att avta vid ökade doser. Den absoluta biotillgängligheten hos en 300 mg kapsel är cirka 60 %. Farmakokinetiken hos gabapentin påverkas inte av samtidigt födointag, inklusive intag av fet mat.

Farmakokinetiken hos gabapentin påverkas inte av upprepad administrering. Även om plasmakoncentrationerna av gabapentin i allmänhet låg mellan 2µg/ml och 20µg/ml i kliniska studier var sådana koncentrationer inte prediktiva för säkerhet och effekt. Parametrar över farmakokinetiken visas i Tabell 3

Tabell 3 Översikt över gabapentins genomsnittliga farmakokinetikparametrar (%CV) vid steady-state åtta timmar efter varje administrering. _ Farmakokinetisk 300 mg 400 mg 800 mg parameter (N=7) (N=14) (N=14) _ Medelvärde %CV Medelvärde %CV Medelvärde %CV Cmax ( g/ml) 4,02 (24) 5,74 (38) 8,71 (29) tmax (timmar) 2,7 (18) 2,1 (54) 1,6 (76) T1/2 (timmar) 5,2 (12) 10,8 (89) 10,6 (41) AUC (0-8) 24,8 (24) 34,5 (34) 51,4 (27) g timme/ml) Ae% (%) NA NA 47,2 (25) 34,4 (37) _ Cmax = Maximal plasmakoncentration vid steady-state tmax = Tid för Cmax T1/2 = Eliminationshalveringstid AUC(0-8) = Ytan under plasmakoncentration/tid-kurvan vid steady-state från 0-8 timmar efter administrering Ae% = Andel av dosen som utsöndras oförändrat i urin från 0-8 timmar efter administreringen NA = Ej tillgängligt (Not available)

Distribution Gabapentin är inte bundet till plasmaproteiner och har en distributionsvolym som uppgår till 57,7 L. Hos patienter med epilepsi är gabapentinkoncentrationer i cerebrospinalvätska (CSF) cirka 20% av motsvarande dalvärdekoncentrationer i plasma vid steady-state. Gabapentin återfinns i bröstmjölk hos ammande kvinnor.

Metabolism Det finns inga bevis för att gabapentin metaboliseras hos människa. Gabapentin inducerar inte blandade leverenzymer (”mixed function oxidases”) som ansvarar för läkemedelsmetabolism.

Eliminering Gabapentin elimineras i oförändrad form och endast genom utsöndring via njurarna. Elimineringshalveringstiden för gabapentin är oberoende av dos och i genomsnitt 5 till 7 timmar.

Hos äldre patienter och hos patienter med nedsatt njurfunktion är plasmacleacance av gabapentin minskad. Gabapentinets elimineringshastighet, plasmaclearance och njurclearance är direkt proportionella mot kreatininclearance.

Gabapentin avlägsnas från plasma genom hemodialys. Dosjusteringar till patienter med nedsatt njurfunktion eller som genomgår hemodialys rekommenderas (se avsnitt 4.2).

Gabapentinets farmakokinetik hos barn bestämdes hos 50 friska barn mellan 1 månad och 12 år gamla. I allmänhet liknar plasmakoncentrationen av gabapentin hos barn från 5 år den som ses hos vuxna då substansen doserats på basis av mg/kg kroppsvikt.

Linjäritet/Icke?-linjäritet Biotillgängligheten för gabapentin (fraktion av absorberad dos) minskar med ökande dos vilket talar för icke-linjäritet mot farmakokinetikparametrarna, vilka inkluderar biotillgänglighetsparametern (F), t.ex. Ae%, CL/F, Vd/F. Elimineringsfarmakokinetiken (farmakokinetikparametrar som inte omfattar F, såsom CLr och T½) beskrivs bäst genom linjär farmakokinetik. Plasmakoncentrationer av gabapentin vid steady-state kan förutsägas av data från engångsdosering.

5.3 Prekliniska säkerhetsuppgifter

Karcinogenes Gabapentin gavs i fodret till möss i doserna 200, 600 och 2000 mg/kg/dag och till råttor i doserna 250, 1000 och 2000 mg/kg/dag under två år. En statistiskt signifikant ökning av incidensen av acinära pancreastumörer hittades endast hos hanråttor som fått högsta dosen. Maximal läkemedelskoncentrationen i plasma hos råttor vid intag av 2000 mg/kg/dag är 10 gånger högre än plasmakoncentrationen hos människa som fått 3600 mg/dag. Acinära pancreastumörer hos hanråttor är av låggradig malignitet, påverkade inte överlevnadstiden, var inte metastaserande eller invasiva i omkringliggande vävnad och de var liknande de som ses i kontrollgruppen. Relevansen för att dessa acinära pancreastumörer hos hanråttor skulle utgöra någon karcinogen risk för människa är okänd.

Mutagenes Gabapentin visade ingen genotoxisk potential. Gabapentin är inte mutagent in vitro i standardstudier med bakteriella celler eller däggdjursceller. Gabapentin inducerar inte strukturella kromsomavvikelser hos däggdjursceller in vitro eller in vivo och inducerar inte mikrokärnbildning i benmärgen hos hamstrar.

Nedsatt fertilitet Inga ogynnsamma effekter på fertilitet eller reproduktion har observerats hos råtta vid doser upp till 2000 mg/kg (cirka fem gånger den maximala dygnsdosen för människa, baserat på mg/m2 kroppsyta).

Teratogenes Gabapentin ökade inte incidensen av missbildningar, jämfört med kontrollgruppen, hos avkomman till möss, råttor eller kaniner vid doser upp till 50, 30 respektive 25 gånger högre än dygnsdosen 3600 mg för människa (fyra, fem respektive åtta gånger, mätt som dygnsdosen för människa, baserat på mg/m2).

Gabapentin inducerade fördröjd benbildning i skalle, vertebra, framben och bakben hos gnagare, indikativt för hämmad fosterutveckling. Dessa effekter uppkom när dräktiga möss fick orala doser på 1000 eller 3000 mg/kg/dag under organogenesen och hos råttor som fick 500, 1000 eller 2000 mg/kg före och under parning och under dräktigheten. Dessa doser är cirka 1 till 5 gånger högre än dygnsdosen 3600 mg till människa, baserat på mg/m2.

Inga effekter observerades hos dräktiga möss som gavs 500 mg/kg/dag (cirka halva dygnsdosen jämfört med människa, baserat på mg/m2).

En ökad incidens av hydrouretär och/eller hydronefros observerades hos råttor som gavs 2000 mg/kg/dag i en fertilitets- och allmän reproduktionsstudie, 1500 mg/kg/dag i en teratologistudie och 500, 1000 och 2000 mg/kg/dag i en perinatal- och postnatalstudie. Signifikansen av dessa upptäckter är inte känd men de har förknippats med fördröjd utveckling. Dessa doser är också cirka 1 till 5 gånger högre än dygnsdosen 3600 mg/dag till människa, baserat på mg/m2.

I en teratologistudie på kanin inträffade en ökad incidens av postimplantationsfosterförlust vid doser på 60, 300 och 1500 mg/kg/dag under organogenes. Dessa doser är cirka ¼ till 8 gånger högre än dygnsdosen 3600 mg till människa, baserat på mg/m2.

6 FARMACEUTISKA UPPGIFTER

6.1 Förteckning över hjälpämnen

Kapselinnehåll Majsstärkelse, pregelatiniserad Majsstärkelse Talk Kiseldioxid, kolloidal, vattenfri

Kapselhölje: Gelatin Natriumlaurilsulfat

Gabapentin 100 mg hård kapsel innehåller dessutom titandioxid (E171) Gabapentin 300 mg hård kapsel innehåller dessutom titandioxid (E171), gul järnoxid (E172) Gabapentin 400 mg kapsel innehåller dessutom titandioxid (E171), gul järnoxid (E172) och röd järnoxid (E172)

6.2 Inkompatibiliteter

Ej relevant.

6.3 Hållbarhet

2 år

6.4 Särskilda förvaringsanvisningar

Inga särskilda förvaringsansvisningar.

6.5 Förpackningstyp och innehåll

Blister (PVC/PE/PVDC/Al) eller HDPE-burk med PP(polypropylen) barnsäkert lock

Förpackingsstorlekar: 100 mg hård kapsel: Blister: 7, 15, 20, 30, 50, 60, 90, 100 och 200 hårda kapslar Tablettburk: 50, 100 hårda kapslar

300 mg hård kapsel: Blister: 20, 30, 50, 60, 90, 100, 200 och 500 hårda kapslar Tablettburk: 50, 100 hårda kapslar

400 mg hård kapsel: Blister: 20, 30, 50, 60, 90, 100, 200 och 500 hårda kapslar Tablettburk: 50, 100 hårda kapslar

Eventuellt kommer inte alla förpackningsstorlekar att marknadsföras.

6.6 Anvisningar för användning och hantering samt destruktion

Inga särskilda anvisningar.

7 INNEHAVARE AV GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Stichting Registratiebeheer Bosstraat 69 3766 AC Soest Nedeländerna

8 NUMMER PÅ GODKÄNNANDE FÖR FÖRSÄLJNING

Gabanop 100 mg - 23477 Gabanop 300 mg - 23478 Gabanop 400 mg - 23479

9 DATUM FÖR FÖRSTA GODKÄNNANDE/FÖRNYAT GODKÄNNANDE

2007-12-14